Jag har haft ångest, mycket, ofta & länge...
År ut och år in har tankarna snurrat, väst att inget jag gör eller säger duger...
Ångesten har varit närvarande i stort sett hela mitt liv. En ständig följeslagare, en trogen (o)vän..
Nu är den borta. Även om jag har svårt att sova hälsar ångesten inte på. Till och med när tankarna snurrar obehindrat är jag befriad från ångest.
Jävligt skönt att den är borta men jag vill veta varför! Så att jag kan mota Olle i grind om den skulle få för sig att försöka smyga sig tillbaka in i mitt liv.
Men jag får väl försöka leva efter det råd som jag ger andra: Njut av nuet, om det sker får jag ta tag i det då...
